pinballife

Jag är så ensam. Morsan e nere på puben och dricker alkohol. Vet egentlgien inte varför jag blir så arg, ledsen och irriterad varje gång morsan dricker. Jag försöker intala mig själv att anledningen till att jag tycker det är jobbigt är på grund av hennes jobbiga personlighetsförändring, men jag tror seriöst inte att det har med det att göra längre. Anledningen till att jag blir sur då hon dricker är avundsjuka! Jag blir helt enkelt avundsjuk på att hon får vara påverkad och inte jag. Helt sjukt men så är det.
Har ingen aning om vart hon är nu. puben har stängt så hon måste gått hem till någon bekant och fortsätt kvällen där. Mig har hon lämnat ensam här med ångesten som enda sällskap. Hon visste att jag hade ångest då hon gick.
Kanske till och med var därför hon beslutade sig att inte komma hem då puben stängde. Antagligen så var det så.
Jaja det är väl upp till henne. Hennes liv inte mitt. Samma sak som att mitt liv är mitt och inte är hennes eller någon annans. Jag gör vad jag vill med mitt liv. Vill jag knarka så gör jag det. Vill jag gå med i IOGT-NTO så gör jag det utan tvekan! Jag gör det jag vill, följer mina drömmar. Eller, drömmar och drömmar. Vet inte om man kan kalla varken att gå med i IOGT eller att knarka som en riktig -dröm-.
Min dröm är att vara lycklig vilket jag faktsikt är till och från. ibland så är jag väldigt lycklig och ibland så mår jag dåligt och jag antar att det är normalt.
Önska att någon var här nu. Vem som helst. jag känner mig ensam och det vill jag inte göra! Men det finns faktiskt ingenting jag kan göra åt saken för tillfället förutom att distrahera mig själv genom att göra något annat. Fly verkligheten. Blunda för det faktum att jag är ensam ikväll.