pinballife

Det Är en drömlik plats Som känns overklig medan man är där
Men vars art och verklighet står klart för en sedan man farit därifrån
Och kommer att längta dit igen.


Jag kommer aldrig någonsin sluta med drogerna. Dom kommer följa med mig ända tills döden tar dom ifrån mig.
Jag vet det. Jag känner det inom mig. Den självklara känslan av att dom alltid kommer att finnas här. Dom är en del av mitt liv.En del av mig. En stor del. Dom upptar nästan all min vakna tid och då jag inte är vaken så drömmer jag om dom.
Och grejen är att jag fortfarande inte vet om verkligheten som jag lever i nu är den bästa dröm jag någonsin drömt, Eller om det är min värsta mardröm.
Det enda jag vet är att jag aldrig kommer vakna upp från den här drömmen. För drömmen råkar denna gången vara verklig. Det var inte på låtsas som så många gånger tidigare. Man drömmer en läskig dröm men vaknar några minuter senare för att upptäcka att det inte var på riktigt. Man pustar ut och tycker det är skönt att vara tillbaka i verkligheten.
Så är det inte för mig.Jag har fastnat i min dröm.

Jag har sagt till mig själv och andra många gånger att jag ska sluta med droger. Lägga av helt enkelt. Men både jag och dom vet att det bara är en lögn. En vit lögn. En lögn som många gånger har förmildrat omständigheterna.

För sanningen är i själva verket att Jag vill leva påverkad resten av mitt liv. Natt som dag. Jag vill leva i den här världen för alltid
Men tillslut så kommer verkligheten och hälsar på än varesig man vill det eller inte.Och då är den inte alltid så trevlig som den var tidigare, då man var påverkad. Men jag tänker fortsätta så här. Jag tänker fortsätta att fly. Springa ifrån det som gör ont. Undvika smärtan. Den är alldeles för stor för att jag ska våga bemöta den. Det är livet som jag flyr från. Gång på gång. Men vägen bort i flykt från livet leder tyvärr bara till ett enda ställe. In i döden.