Farsan pundar han också
Igår fick jag berättat för mig det som jag egentligen vetat, men velat ha bekräftat så länge nu. Sedan min (styv)pappas morsa dog så har han börjat punda igen. Han har ju missbrukat tjack tidigare men det var över tio år sedan. Men sen två år tillbaka så har han brukat kokain titt som tätt. Han injicerar.
Har ju misstänkt starkt att han tagit droger rätt länge nu eftersom jag hittat både sprutor, tomma ziplockpåsar och andra spår i lägenheten. Men det har ändå vart svårt att tro på eftersom han verkigen har intalat mig att han INTE PUNDAR.
Men i förrgår efter att jag hittat en ziplock med pulverrester i så berättade han.
Det som känns hemskt för mig är inte att han har pundat. Han är en vuxen människa och fri att göra vad han vill (tillsdess att polisen kommer på honom). utan Det som har sårat mig så jävla mycket och tagit mig så hårt är alla dessa lögner. Alla dessa långa historier han har ljugit ihop för att gång på gång rädda sig ur situationen.
Jag vet, jag har också ljugit en hel del då det gäller min användning av droger, men jag ser faktsikt det som en annan sak. Jag är hans dotter och han är min pappa. Han är den personen som skulle skydda mig, och som faktsikt framstått som en sådan person, fast han egentligen inte var det.
Men känns i allafall skönt att ha fått höra sanningen nu, för jag vet att det ändå skulle kommit fram på ett eller annat sätt förr eller senare. Han säger att han, sedan han börjat med antidepressiva har blivit bättre, och att han inte ska punda mer. Men tyvärr vet jag att jag inte kan lita på det. En missbrukare är trots allt en missbrukare och hur mycket han än vill sluta så går det aldrig att lova något när man sitter i den situationen som han gör.
Har ju misstänkt starkt att han tagit droger rätt länge nu eftersom jag hittat både sprutor, tomma ziplockpåsar och andra spår i lägenheten. Men det har ändå vart svårt att tro på eftersom han verkigen har intalat mig att han INTE PUNDAR.
Men i förrgår efter att jag hittat en ziplock med pulverrester i så berättade han.
Det som känns hemskt för mig är inte att han har pundat. Han är en vuxen människa och fri att göra vad han vill (tillsdess att polisen kommer på honom). utan Det som har sårat mig så jävla mycket och tagit mig så hårt är alla dessa lögner. Alla dessa långa historier han har ljugit ihop för att gång på gång rädda sig ur situationen.
Jag vet, jag har också ljugit en hel del då det gäller min användning av droger, men jag ser faktsikt det som en annan sak. Jag är hans dotter och han är min pappa. Han är den personen som skulle skydda mig, och som faktsikt framstått som en sådan person, fast han egentligen inte var det.
Men känns i allafall skönt att ha fått höra sanningen nu, för jag vet att det ändå skulle kommit fram på ett eller annat sätt förr eller senare. Han säger att han, sedan han börjat med antidepressiva har blivit bättre, och att han inte ska punda mer. Men tyvärr vet jag att jag inte kan lita på det. En missbrukare är trots allt en missbrukare och hur mycket han än vill sluta så går det aldrig att lova något när man sitter i den situationen som han gör.
Kommentarer
Trackback
