pinballife

Kommit hem från MU nu. Var ett helt okej möte faktiskt. På ett sätt känner jag mig så jävla dum. Gå dit till dom där mötena flera gånger i veckan. Ta upp folks tid. Kosta samhället pengar. Vad finns det egentligen för anledning till det när jag så fort jag kommer därifrån ändå bara går ut och fortsätter med drugzen?
Aja det jag just nu får hjälp med där är ju min impulskontroll och det behöver jag verkligen. Tänker verkligen inte efter. Så fort jag blir erbjuden något (om det så är av en man på gatan som håller fram några piller som jag inte har en aning om vad det är) SÅ tar jag det. Allt för att vara hög. Allt för att få se verkligheten ur ett annat, skönare, mer problemfritt perspektiv.  Måste verkligen lära mig att kunna tacka nej. Eller rättare sagt: jag måste lära mig att kunna tacka Ja vid rätt tillfällen.

En sak jag tänkt på som faktiskt är lite sjuk: Det enda jag kan få tag på för tillfället är Heroin.
Den tyngsta skiten av allt lixom! Jag har ju inte ens några valmöjligheter.
Allt eller inget helt enkelt. Tror de flesta skulle välja Allt. Och så även jag.

Ernst-Hugo Järegård - Chock (1997) - Det ringer

Morsan lät mig stanna hemma idag med kravet att jag lovade städa och kolla igenom alla mina lådor och skåp och lådor efter "dåligheter". Så är just nu i full gång och städar. Och jag håller med henne. Måste faktiskt rensa ut lite. Häromdan rotade morsan igenom mina lådor då hon skulle leta efter en fjärrkontroll och hittade både det ena och det andra. Tre snapsglas med någon konstig pulversörja i, rakblad, tobak och en gammal ölburk haha. Tur att jag hade gömt undan mina verktyg väl!  Skulle inte vart kul om hon hittat en massa sprutor och kanyler. Då hade det antagligen betyddit slutet för mig! :O
Tyvärr glömde jag helt bort tiden jag hade på bup klockan tio i morse så det blev det inget av med. Fast är inte i lika stort behov av att gå på de mötena just nu eftersom att jag inte lider lika mycket av panikångesten på grund av vissa anledningar. I eftermiddag ska jag lämna pissprov så håller samtidit som jag städar på att hälla i mig en massa vatten så att provet inte ska bli godkänt. tror nog inte att det kommer visa positivt med tanke på hur liten mängd iktorivil jag tog. det var tre dagar sedan nu. fredags. hur länge stannar benzo kvar i kroppen egentligen?
Sedan skjöt jag ju även heroin i torsdags och onsdags men det Måste ha gått urkroppen. Efter vad jag läst så kan det - om man har tur - försvinna redan efter 24 timmar.  =)

Ska fortsätta städa nu. Återkommer senare!

De flesta skulle nog säga att någon som i flera år missbrukat droger(exempelvis heroin) men sedan lyckats lägga av och håller sig helt ren är en drogfri person. En person som inte använder droger = en drogfri person. Eller hur ligger det egentligen till? Själv skulle jag aldrig sätta defnitionen "drogfri" på en vanlig medelsvensson som aldrig någonsin
haft ett narkotikaklassat preparat i sitt blodomlopp, eftersom att dessa människor  aldrig någonsin varit i kontakt med denna värld. Det är som att kalla ett tioårigt barn för arbetslöst bara för att han inte ännu kommit till den åldern då man börjar försörja sig själv (heheh).
Har man någon gång varit beroende men lyckats ta sig ur sittmissbruk så är det ändå på något sätt som om man fått en stämpel av omvärlden. "nykter missbrukare" står det på den stämpeln. Denna människa (om vi nu säger att det denna gången råkar vara en heroinist)
Måste hela tiden vara på sin vakt. han kan inte dricka alkohol på grund av att om han inte har en hundraprocentig verklighetsuppfattning så finns det risk att han får ett återfall, han måste undvika vissa platser, kan inte gå på fester med mera... Allt detta måste han undvika för att om han skulle råka utsättas för en prövning så är risken nästan hundra procent säker att han återfaller. Skulle någon stå och vifta med påsen framför näsan skulle han antagligen inte tacka nej. Ja, nu snackar vi om en mycket nedgången missbrukare. Men vi kan börja här. Jag tycker inte att man kan kalla det liv som denne "nyktra missbrukare" nu lever, för ett drogfritt liv. Drogerna finns ju där på ett sätt där ändå! Istället för den eviga jakten på att bli hög så blir livet istället en evig flykt undan ruset. Undan drogerna.
Ett liv som till 99 procent handlar om att undvika droger är INTE ett drogfritt liv!

Enligt mig så är drogfrihet att kunna välja eller välja bort.
Att inte behöva undvika situationer där droger kan förekomma bara för att man inte kan stå emot. Att kunna gå på fester, kunna bli erbjuden lite röka, och antingen då dra några bloss, bli lite mysig, eller tacka nej och förbli opåverkad.

En föredetta knarkare som vart nere i tungt missbruk har antagligen väldigt svårt att komma till det stadiet. Om det ens går överhuvudtaget? Det går säkert. Det vet jag inget om, men har man en gång varit beroende får man räkna med att ha en stämpel en ganska stor del av livet efter det aktiva missbruket.

Det jag tror att jag ville komma fram till genom detta inlägg är att jag anser att drogbruk och drogfrihet egentligen är exakt samma sak. Att kunna välja/välja bort!!

Har ingenting att göra ikväll och vill inte sova riktigt ännu så tänkte att jag lika bra kunde skriva ett till inlägg här.
Börjat fundera endel på det här med hur jag lever mitt liv.
Ja, det jag främst funderat på är väl då drogerna som är det som för tillfället tar upp nästan hela mitt liv.
De stunder jag inte är påverkad av diverse preparat så tänker jag på droger, är på möten om droger, inne på hemsidor om droger, snackar med kompisar om droger.
Det låter helst sjukt men det är nästan det enda som är synligt i mitt liv just nu!
Jag själv ser det inte som någonstor fara då det gäller cannabisrökning.
Inte heller en lina tjack på en fest då och då skulle jag klassa som särskilt allvarligt, vilket mina föräldrar skulle se som katastrofalt. Vi har väldigt olika synpå det här med droganvändande.
Men grejen är att jag är inte en sån person som röker på och drar en lina tjack då och då.
Jag är sexton år och har injicerat heroin, delat verktyg med andra missbrukare med mera!
Det är inte normalt. Det läskiga är att jag själv nästan aldrig har en tanke på attdet kanske kan skada mig.
Visst, jag vet en hel del om droger. Jag vet vilka konskvenser det kan få och jag vet vad ett beroende är förnågot.
Men det är lixom som om jag... Inte bryr mig längre! Jag känner att jag inte har något att kämpa för.
Det enda som tynger mig då det gäller mtt droganvändande är att jag,  samtidigt som jag skadar mig själv, skadar personerna i min närhet ännu mer! Mina föräldrar. I snart ett år har jag ljugit , gått bakom ryggen och förnedrat dom. Gång på gång. Men hur fan ska man göra då? Jag vill inte sluta med droger, men det vill soc och mina föräldrar att jag ska göra.  Berättar jag för dom att jag inte har någon plan alls på att lägga av så kommer dom garanterat att placera mig på behandlingshem. Säger jag det inte, och dom råkar komma på mig så blir dom så jävla ledsna och förtvivlade.
Vet inte hur jag ska göra. De flesta skulle nog säga att jag får offra mig för deras skull och att jag är så illa tvungen att lägga av! Men så länge jag inte har något allternativ till det här livet så kan jag inte sluta. Jag vill ha någon som älskar mig. Men han är inte här hos mig nu och honom kan jag inte träffa. Det är Han som är den enda som kan få mig att vilja lägga av. Kärleken är som trolleri. Den kan få en att göra vad som helst. Är det inte så?

Har visst inte blivit något av med skrivandet de senaste dagarna. Inget blir ju någonsin som man tänkt sig.
Drogerna har i alla fall kommit tillbaka lite mer i mitt liv nu efter tre månader av ångest och depression igen.
Förra tisdagen efter att jag vart hos min kiropraktor så hade jag två timmar i stan innan jag skulle till maria ungdom. Så därför tänkte jagatt jag kunde åka till plattan och se vad som hände där(så jävla patetiskt och desperat jag vet haha).
Egentligen var anledningen till att jag åkte dit att jag ville få tag på hasch eftersom jag inte fick tag på han jag i vanliga fall brukar handla av. Det skulle jag ha till en punk/reagge festival som skulle vara på fredagen. Stod vid burger king och glodde en stund och dröjde inte länge föränn det kom fram en snubbe som undrade vad jag ville ha. Jag berättade mitt ärende men han sa att han bara sålde sub. Fast han ville ha pengarna först. förstod att han försökta blåsa mig. Men enstund senare så fick jag tag på en annan som också han erbjöd sub. 300 kronor för en subåtta. Inte världens bästa pris men eftersom jag hade dom pengarna så tänkte jag att jag lika bra kunde köpa den.
Skjöt sub tisdag onsdag och torsdag. Trots att jag inte har någon som helst tolerans på opiater så tog den jäveln slut på tre dagar! Tre dagar? Kan verkligen inte förstå hur det gick till.På fredagen blev det lite alkohol på festivalen. Blev lite halvfull men inget å skryta om haha. På lördagen så hörde en polare av sig till mig och undra om jag ville köpa en kabbe horse av honom och självklart kunde jag inte motstå trots att jag inte hade tillräckligt med pengar. så blev skyldig honom 400 kronor.
Eftersom jag hade tagit sub tre dagar i rad innan så var jag tvungen att vänta ca en vecka med heroinet.
Heroin är en väldigt mysig drog. Jag förstår verkligen att folk fastnar i den. Allla problem och smärtor man har bara sköljs bort. Dom blir som överkörda av ett tungt tåg av lugn.Hela kroppen känns fysiskt överkörd på ett väldigt behagligt sätt. Man orkar inte röra sig. Man orkar bara må bra. Underbart är det i alla fall.
Nu i fredags så skullle en polare från eskilstuna komma och sova hos mig över helgen och vi hade bestämt att vi skulle försöka få tag på tjack. Eftersom hon bara hade 100 spänn (efter att ha betalat tågbiljetterna) så va det jag som fick lägga ut det mesta. Plattan igen fick det bli då. Idiotiskt nog. Självklart blev vi blåsta. Fick ett paket papper(inte ens två gram papper!) för 500 spänn! Inte nog med det. Efter att jag gått tillbaka till plattan och skällt ut snubben som sålt pappret(haha) och han blånekat så kom de fram en annan snubbe, som sa att han hade roppar. Vilket också ar en bluff eftersom det vi fick var iktorivil(stavas det så?). och eftersom vi köpte alldeles för få av honom så kände vi knappt av nånting.dagen efter ringde jag upp snubben och fråga varför vi inte känt nåt och hanb påstod då att det var för att vi tagit för lite trots att han dagen innan sagt att det räckte med två. Själv har jag väldigt liten erfarenhet av benzo och sånt så jag hade ingen aning.
Den här gången sa han i alla fall att han hade tjack men självklart lyckades vi bli blåsta på något sätt även denna gången.
Så varken pengar eller knark. Nu har jag inte ett öre kvar plus en skuld på 400 spänn. Har i alla fall lärt mig en sak: Att aldrig handla av folk man inte känner och spciellt INTE av pundarna på plattan. Känner mig som en jävla noob efter det här. Men men man lär sig av sina misstag haha!
Lyckades i alla fall tigga till mig hundraåttio kronor på t-centralen igårkväll efter att ha blivit blåst på tjacket för andra gången så lite pengar har jag i alla fall. På hemvägen kom en helt främmande snubbe fram till mig och fråga om jag ville dela på en joint med honom haha! tyvärr kunde jag inte det eftersom jag ska lämna pissprov på måndag :(
Nu ska jag inte köpa något mer knark föränn jag betalat tillbaka skulden på 400 spänn. Måste lova mig själv det nu! det får inte skita sig igen!!